Nu ska jag ta ork till att skriva om begravningen.

Det började med att jag inte kunde sova på natten sov kanske två timmar. Sen va det upp duscha fixa sig, kändes konstig fixa sig och sedan gå på gamlefarfars begravning, så började ju tankar och allt komma så tänkte man nej begravning nu ? nej det är för tidigt är inte redo att säga adjö. Man kände hur ont det gjorde inom sig, när alla va klara satte vi oss ibilen och åkte till kyrkan. Väl där uppe så kände man verkligen att han va död man har inte tänkt på det viset men nu ska man ta ett farväl av honom, började gå in mot kyrkan fick en konstig rysning i kroppen något kallt, ögonen fylldes av tårar och plötsligt kändes det som att jag bara ville skrika springa där ifrån slå sönder någonting, men gick in i kyrkan där man kramade om de flesta och hälsade och det gjorde att tårarna började rinna. Gick och hämtade min ros jag skulle lägga på kistan.
Vi gick in satte oss i kyrkan och såg kistan och alla blommor mina ben började skaka blev alldeles skakig gick och satte mig och när alla satt sig så satt vi kanske där i 5 min sen började klockorna ringa och det kändes så fel, så börade en lugn låt att spelas och sedan började prästen prata och när han sa de orden att vi har samlas här idag för att ta ett farväl av Bengt wilhelmsson som har gått bort"  så började tårarna rinna och det va sanningen men man ville inte tro det innan det va som att han va bortrest på någotsätt. Efter prästen pratar och en sjöngt en jätte vacker sång skulle vi sjunga psalm 249 Blott en dag låten är nedanför nu är det inte orgel och sånt fint med men det är låten vi sjöng iallafall.



Men som sagt många av oss klarade inte sjunga och jag va en av dom även om jag försökte så gick det inte, Var alldeles förjobbigt.Efter låten pratade prästen ännu mer, lite kortfattat om gamlefarfars liv. Min gamlafarfar var vädligt stark och envis och han jobbade verkligen hela dagarna, han bor ju ute på landet med sin verkstad och höll alltid på att laga bilar och gjorde han inte det var han ute och jagade. Han gick upp 3-4 på natten och började jobba till kanske 22 på kvällen men undertiden då så käkade han ju och så om alltid folk på besök men han jobbade hela dagarna och förut hade de djur och sådant på gården och har massa minnen ifrån det. När dom hade frågat hur han ville ha sin begravning ifallatt och min gamlefarfar har alltid varit en skämtare och alltid retas så han frågade kan man åka bil dit upp så hade han pekat mot himlen. Det är sjukt hur mycket minnen jag har från honom, vi står varandra riktigt nära i släkten så jag har lixom träffat honom flera gånger på veckorna och alltid träffas på kalas och sånt så det är vädligt tomt utan honom. Det som gör mest ont inom mig är att han inte ville dö han hade sådan panikångest för det och frågade varför skulle jag åka på den är skiten och så sparkade han till en sko, och så hade han sagt nu kan inte jag retas med er mer och så rann det tårar ner från hans kind. Gör så ont att veta att en sån godmänniska ska få den här skiten , om han hade vart gammal och dött pga hade det vart lättare på något sätt. Han va ju gammal 78 år men han dog ju pga cancern och han ville inte dö han va livärdd för det. En sak kommer jag aldrig glömma jag va påväg hem från skolan så ringder min mobil så jag hade inte lagt in deras hem nummer så hör jag någon skrika hallåååå jag ba hej.. så hör man någon hur är läget ska vi gå på bio eller , jag bjuder ? jag bah vem är det ? han bara de tär ju gamlafarfar, haha så började jag skratta jag hörde inte att det va han, han är ingen som gillar att prata i telefon så blev lite förvånad haha. Nej nu återgår vi till begravningen. Efter prästen pratat lite till blev det yttligare en sång, jätte fin hon som sjöng hade en jätte vacker röst.  Låten va Som en bro över mörka vatten

Sådana här låtar gör att man gråter ännu mer och det gör riktit ont inom sig att veta att man aldrig kommer få träffa han igen. Efter det bad vi en bön (Fader vår ) Sen blev det yttligare än låt härlig är jorden psalm 297 hittade tyvärr ingen som va så bra att jag tänkte lägga in den här. Efter det va det dags att ta avsked gå fram till kistan säga något eller bara stå där och lägga sin ros vad man nu ville va upp till en själv. Det av nog det jobbigaste på hela begravningen, gick fram och mina ben skakade så sjukt mycket kändes som mina ben skulle vika sig eller något, det va verkligen hur jobbigt som helst. Ville bara öppna kistan och ta ut dig för du är inte död eller hur ... åh men tyvärr är du det och det gör så jävla ont sen när man gick och satte sig igen så tårarna bara strömmade ur en och så när många stod där framme pratade och sa massa saker sa adjö så började man gråta ännu mer. Efter alla gått fram och fått ta avsked så sa prästen några ord och så spelades en låt upp medan alla skulle gå ut så började klockorna slå. Tror nog det va någon låt som gamlefarfar gillade.
 

Där va begravningen slut själva akten, efter det blev det smörgås tårta och äpplepaj med vaniljsås som gamlefarfar älskade!  Begravningen va jätte fin och jätte jobbig, och det va max 150 personen där sjuk många. Typ hela släkten och vänner,jaktlaget och allt! kul att se att han har berört så många. Han av verkligen en god människa och jag har så många minnen med honom.
Tack för allt!

Kommer alltid att minnas dig som stark & envis.
Kommer sakna när du alltid retas.
Minnerna med dig kommer aldrig att dö inom mig där kommer du alltid finnas.
Kan fortfarande höra din röst och se dig i mina tankar & om det fanns något man kunde göra för att få tillbaka dig till livet skulle jag göra det. Hoppas du har det bra där du är nu och längre fram så ses vi igen!

Bengt Lennart Wilhelmsson
6 maj 1931- 28 september 2009

Du fattas oss♥