Jag har tänkt vädligt mycket nu det sista sen min gamlefarfar gick bort, När jag fick veta att han hade cancer och bara 3 veckor kvar att leva, så ville jag inte riktigt tro på det utan tänkte att han kommer leva flera år till dom kommer lösa det med honom, dom kommer hjälpa honom, han kommer bli frisk. Det va det mesta jag hade i tankarna just då. Sen försökte jag träffa honom så mycket som möjligt dom veckorna så mycket jag kunde, och när jag va där på fredagen bara några dagar innan han gick bort, så tyckte jag att det kändes som att han mådde bättre han log jätte mycket skämtade och retades, försökte trycka i mig massa mat och kakor, sen på söndagen så väckte mamma mig vid 11 och frågade om jag ville följa med och jag ville ju det men va så trött så jag stannade hemma och somnade om och därpå måndagen gick han bort , och då blev jag arg på mig själv för att jag stannade hemma och sov men egentligen hur kunde jag veta att han skulle gå bort dagen efter? det kunde jag ju inte.
Det jag har lärt mig är att man måste ta vara på alla man älskar,gillar,tycker om. Försök träffa dom som betyder mest så ofta du kan, och skjut inte upp på att träffa någon du vet är sjuk. Visa vad du känner och tycker säg ofta att du älskar dom du älskar. Det jag mest är nöjd över är att jag spenderade så mycket tid uppe i pussen i somras där min mormor/morfar & gamlefarfar/gamlefarmor bor. För då träffade jag honom jätte mycket och städar och hjälpte till och sånt så det är jag väldig glad över.

Våga visa vad du känner livet är för kort för att vara elak eller sur!